Botten är nådd!

Angående S-pamfletten "Vi tar strid för vår partiordförande" (DN 7 sept.)

23 "tunga" socialdemokrater har på DN debatt  lyckats få in en rasande pamflett mot vår nuvarande regerings politik - skickligt! Man kan fråga sig hur många av dessa som lånat ut sina namn som verkligen har läst denna rappakalja innan publicering! Jag noterar att bl.a. Kjell-Olof Feldt har avstått, vilket hedrar honom!

Man skriver:
-  "Sysselsättningen har sjunkit med 100 000 jobb." Enligt samstämmiga uppgifter har tvärtom sysselsättningen ökat med ca 100 000 jobb medan däremot arbetslösheten har ökat. En ökning av arbetslösheten  kan förklaras på flera sätt; bl.a. har fler ungdomar har kommit ut på arbetsmarknaden, fler blivit rehabiliterade, dvs helt enkelt är det fler som vill och kan gå ut på arbetsmarknaden. (Det är dock märkligt att så tunga "sossar" inte verkar veta skillnaden mellan sysselsättning och arbetslöshet.)
-   "Den borgerliga regeringen har prioriterat en enda fråga under sina fyra år vid makten: Sänkt skatt för dem som har det bäst."
-   "Nu slängs svårt sjuka människor, cancersjuka, reumatiker och neurologiskt sjuka ut ur sjukförsäkringen."
-   "En röst på de borgerliga är ett klartecken till fortsatt ökade klyftor, fortsatt urholkad välfärd och fortsatta skattesänkningar till de allra rikaste."
-   "Se på pensionärerna. Nu straffbeskattas pensionärer." Sanningen är ju att pensionärerna inte har fått höjd skatt, tvärtom har dom fått sänkt skatt. Men sant är också att de som (fortfarande) arbetar också fått sänkt skatt med jobbskatteavdraget, till och med något mer än pensionärerna. (Med rödgrön argumentation kan man då hävda att en som fått lägre lönehöjning än någon annan i själva verket har fått sänkt lön!) Däremot har pensionärerna fått sänkt pension, grundat på "bromsen" som även socialdemokraterna var med och beslutade om för att få ett långsiktigt hållbart pensionssystem.

Varje reflekterande människa inser ju att ovanstående påståenden bygger på verklighetsförfalskning dvs osanningar, okunnighet, missförstånd och socialdemokratisk mytbildning.  Och inte minst på en allt mer tilltagande desperation.

I inledningen använde jag epitetet pamflett som benämning på de "tungas" inlägg. Något debattinlägg var det ju inte eftersom det inte med en stavelse hade några förslag på vad man själv ville åstadkomma (mer än "rättvisa och solidaritet"). Jag satte orden "Botten är nådd" som rubrik på detta inlägg - vid närmare eftertanke känns det mer som om "Botten har gått ur".