Vilks och yttrandefriheten

Nu är det dags för media, mer specifikt DN Ledarsida, att dra ett varv till på Vilkshjulet. Nu orsakat av att radiorösten Täppas Fogelberg tagit sig vissa friheter i en såväl ironisk som roande Vilkstext i SVT debatt (5 okt). En text som uppenbarligen mött starka reaktioner och då enligt min åsikt fått DN att misstolka, hårdra, Täppas åsikter och avsikter. Och framför allt att helt missa ironin i textens slutkläm! Eller har DN på grund av tidsbrist snabbläst texten utan att reflektera över innehållet? Hur kan DN få det till att Täppas ”mer eller mindre önskar livet ur Lars Vilks”. Att antyda att Täppas skulle önska livet ut Vilks är ju inte bara befängt utan på gränsen till förtal.

Trots att DN i sin ledare staplar upp ett stort antal av vad man anser vara Vilks uppenbara tillkortakommanden så ägnar DN en hel ledare åt att angripa en text av Täppas som man uppenbarligen inte velat förstå. Jag håller dock med om Ledarens rubrik ”Obehagligt om Lars Vilks”, men då inte med den syftning som avsågs.

Jag har läst Täppas text en gång, två gånger, tre gånger utan att förstå vad DN Ledare (och mängden ”högskrikande” osammanhängande nätkommentarer) blivit så upprörd över. Det inledande stycket är, skulle jag tro, en sammanfattning som SVT Debattredaktör formulerat och lagt till, debattredaktörer brukar göra så. På gott och ont – ofta på ont.

Det framgår alldeles klart att Täppas inte önskar att Vilks ska stormas ihjäl men däremot precis som jag att Vilks ska "tigas ihjäl". Framför allt av media. Humant och effektivt. Största möjliga mediebevakning är ju helt klart det som Vilks huvudsakligen eftersträvar. Utan denna vore hans ”konstprojekt” ingenting, absolut ingenting. Noll och intet – knappt ens en minsta fjärt i vårt oändliga universum! Att media skulle svika den fria åsiktsbildningen genom att ligga lågt med Vilks för att i stället fylla ett begränsat spaltutrymme med angelägnare ämnen har jag svårt att förstå. Vilks kan lika lite som ”du och jag” ställa krav på en obegränsad alltid närvarande medierapportering. För media gäller det helt enkelt att välja ut det mest angelägna. Och dit hör enligt min uppfattning inte Lars Vilks.

Vilks mission tycks vara att till varje pris, som tydligen i hans ögon aldrig kan bli för högt, skapa, odla, och presentera sitt konstprojekt, ett projekt som de flesta undrar vad det består i. Så vitt jag vet har det aldrig presenterats utan enbart pratats om. Enda rimliga tolkningen är att Konstprojektet helt enkelt är centrerat runt en enda sak, nämligen Vilks själv. En Vilks själv upphöjd till den modige banerföraren för mänsklighetens räddning. En Vilks som utvidgat ramarna för "konsten" till att inkludera allt. En Vilks som genom att smäda de som har annan uppfattning än han själv tror att han kan åstadkomma något. Har Vilks tänkt tanken att sakliga och begripliga argument i bästa fall skulle kunna leda i riktning mot det som han eventuellt är ute efter. Vill vi (någon?) överhuvudtaget se, ta del av, detta projekt? Vill vi betala (då inte i penningamening) för följderna av detta?

Men Vilks är ju inte ensam i projektet - nu ingår Media och dess rapportering i hans Konstprojekt! Utgör troligen en betydande del av och en nödvändig förutsättning för projektet. Hur känns det, kära medierepresentanter? Är ni smickrade eller naivt inlurade? Nu nöjer sig ju inte Vilks med att ha fått med media i sitt projekt. Det är bara ett steg för att få med oss alla i projektet. Ett projekt som jag själv tar avstånd från och inte vill delta i. Vilket jag dock tyvärr gör i och med detta inlägg. Men nu hoppas jag att det är slut för min del. Kan jag också hoppas på att det också blir det för media? Knappast troligt!

Yttrandefriheten är en grundläggande rättighet som vi alla inklusive Vilks har, därom råder åtminstone i Sverige inte något tvivel. Med rättigheter följer dock också skyldigheter, t.ex. att följa uttalade eller outtalade mellanmänskliga normer för hur man beter sig i ett civiliserat samhälle. Dessa kan förvisso variera över såväl tid som plats på jorden. Till dessa skyldigheter hör dock faktiskt inte, åtminstone inte i min värld, en skyldighet att i alla lägen yttra/presentera allt som dyker upp i ”den egna förvirrade” hjärnan. En skyldighet bör däremot rimligen vara att använda ett ev befintligt förstånd. En sak är kanske att ta ”kalkylerade risker” för den egna personen, en helt annan att utsätta samhället i övrigt för dessa i egna korståg mot något som man själv vill bekämpa.

När samhället ställer upp för att försvara Vilks till ”liv och lem”, vilket tyvärr behövs pga av gjorda tokerier (som svårligen kan göras ogjorda), så är det minst sagt utmanande att Vilks tillåter sig att fortsätta i samma stil med sina medvetna provokationer för att bygga på sitt ”konstprojekt”. Tydligen med den starka förvissningen att samhällets förståelse och därmed skydd är och kommer att förbli oändligt. Förståelsen kommer förhoppningsvis drastiskt att minska i takt med att omfattningen av tokerierna ökar medan Vilks även fortsättningsvis bör kunna räkna med ”någon form” av fortsatt personskydd. (Jag förutsätter att bl.a. alla kvinnor som hotas till livet av ”sina” män har motsvarande personskydd även om det då inte är yttrandefriheten som står på spel.)

Jag håller med Täppas: ”Glöm Lars Vilks!”. (Så var det gjort! Vad var det han hette nu igen?)

Detta lär inte störa den fria åsiktsbildningen. Han, vad han nu hette, kan ju som alla andra göra sig hörd genom att t.ex. starta en blogg eller på annat sätt göra reklam för sig och sitt konstprojekt!

Men låt diskussionen om yttrandefriheten, dess praktiska tillämpning och dess eventuella gränser fortsätta.

Om nu någon (som orkat läsa så här långt) av ovanstående tankar tror att jag på något minsta sätt sympatiserar med religiösa extremister – vilket DN antyder att Täppas skulle göra - så vill jag bara bestämt dementera detta.